Den övergripande trenden: lätthet, neo-romantik och en oväntad dos bärbarhet
Haute couture-visningarna är precis över.Starkaste gemensamma nämnare var inte maximalism, utan tvärtom en sorts lätthet parat med ett tydligt drag av neo-romantik. Associated Press kallade det till och med veckans största överraskning: att couture plötsligt kändes mer jordad, mer rörlig och mindre som museiföremål. Vogue UK satte in det i ett större sammanhang och beskrev säsongen som en couturevecka präglad av succession och skiften vid rodret, vilket ofta leder till att nya kreativa ledare börjar med att destillera, skala av och förtydliga husens kod snarare än att överlasta dem. Längst ned i inlägget kan du se alla visningar!
Designerpremiärer som satte tonen
Att just den här coutureveckan upplevdes som extra laddad berodde på att flera stora hus visade sina första couturekollektioner under nya kreativa ledare, något som också lyftes av Vogue.
- Jonathan Andersons första couture för Dior byggde på idén om couture som en samling skatter, en slags wunderkammer där objekt, naturformer och minnen blir till plagg. Dior själva beskrev det som en “cabinet of wonders” känsla, snarare än en ren historielektion.
Resultatet kändes både respektfullt och nyfiket, couture med hjärna men också med en lättare hand än väntat. - Matthieu Blazys couturepremiär för Chanel var en händelse i sig, både för att det är Chanel och för att huset är så extremt förknippat med hantverk och tradition. Chanel presenterade kollektionen som en dialog med Gabrielle Chanel och hennes signaturmaterial, bland annat tweed och jersey, men med omtag och omklippning.
Flera rapporter fastnade vid den sagolika scenografin och hur Blazy lyckades göra fantasin taktil och bärbar på samma gång. - Här kommer Silvana Armani in i historien. Hon är Giorgio Armanis brorsdotter och har arbetat i och nära designarbetet under lång tid, bland annat som en central person på damsidan och i bolagets krets kring succession och ledning. När hon nu gjorde sin couturedebut för Armani Privé i Paris beskrevs det som ett skifte som kändes mer som en kontrollerad stafettväxling än en dramatisk nystart. W Magazine lyfte också att hon arbetat bakom kulisserna i decennier och att debutvisningen bar ett tydligt nytt kapitel efter Giorgio Armanis bortgång. Och ja, även här kom lättheten tillbaka: renare helhet, mer redigerat uttryck och dekoration som kändes placerad med syfte snarare än för effekt.
Överraskningen: couture som vill bäras, inte bara betraktas
Det är lätt att tro att couture alltid måste vara ett konstprojekt som överlever verkligheten. Men i år var den stora överraskningen att flera hus verkade vilja tillbaka till kropp, rörelse och silhuetter som faktiskt går att leva i, även om “leva i” fortfarande innebär en värld där någon syr för hand i timmar.
Samtidigt fanns förstås coutureveckans teatrala toppar. Valentino byggde till exempel en cinefil showvärld med tydlig filmreferens och en scenografi som gjorde själva tittandet till en del av berättelsen, en påminnelse om att couture fortfarande kan vara ren scenkonst när den vill.
Se samtliga visningar här:
Länkar att läsa vidare
• FHCM, Haute Couture Week 2026 och kalender
• Dior, Haute Couture vår och sommar 2026, show notes
• Chanel, Spring Summer 2026, officiell presentation
• AP om överraskningen att couture blev mer bärbar
• Reuters om Silvana Armani och successionen
• Vogue UK om coutureveckans viktigaste takeaways
Sammanfattning
• Övergripande trend: lätthet, neo-romantik, rörelse och mer bärbar couture än väntat.
• Stora premiärer satte säsongens ton, särskilt hos Dior, Chanel och Armani Privé.
• Silvana Armani är Giorgio Armanis borsdotter och mångårig nyckelperson i huset som nu gjort couturedebut för Armani Privé.


